AFGHANISTAN 20120418 Nightlocation med Bravo Quebec i Albrozbergen under Operation Ebtekar IV. Foto: Anna Norén/Combat Camera
Efter en förhållandevis lång men välförtjänt semester kan jag konstatera att den föregående våren har varit fartfylld för förbandet. Vi har samtidigt som delar av kompaniet genomfört insats i Afghanistan, genomfört en grundkurs, deltagit i internationell övning och tagit oss igenom den initiala delen av Försvarsmaktens nuvarande omstrukturering.
FS 22 OMLT
23 man ur Kustjägarkompaniet har från november 2011 till maj 2012 varit en betydande del i organisationsenheten OMLT, som ni kunnat följa i tidigare nummer av tidningen Kustjägaren. De artiklar som författats av officerare ingående i OMLT låter jag vara utan inblandning. Ingen kan förmedla information och en känsla hur insatsen förlöpt bättre än de som varit med.
Att under en period bli utan en stor del av kompaniet påverkar den dagliga verksamheten - erfarenhet och kunskaper som tillfälligtvis försvinner blir en utmaning. Dock bör såväl den förtänksamme som eftertänksamme konstatera att när förbandet återvänder finns nyvunna erfarenheter och kunskaper som i vissa stycken kan implementeras i ordinarie verksamhet på hemmaplan. Som chef är det främst frustrerande att inte kunna finnas till för alla sina soldater och officerare, samtidigt som att de som genomför insats inte har en tillräcklig förankring informationsmässigt med sina hemmavarande kamrater.
På kompaniet har vi lagt ned tid och kraft på att visa den omtanke och uppskattning de förtjänar med avslutningsfest inför rotation, kontinuerlig informationsöverföring över vad som händer hemmavid, anhörigdag vid hemkomst och ett program för snabb och effektiv inkorporering i förbandet igen. Det är med stor glädje vi kunnat hälsa grabbarna välkomna hem igen efter en väl genomförd insats. Nu väntar en högintensiv period med att forma förbandet igen. Inom kort är det dock dags för ett antal soldater och officerare ur Kustjägarkompaniet att växla till ett insatsfokus igen inför den stundande utbildningen mot FS 25. Detta kan på ett bra sätt spegla dagens insatser kontra insatsförbanden, vi åker troligen inte med ett fullt kompani, utan får vänja oss vid tillfälligt sammansatta enheter. Mycket bra för individen, mindre bra för kompaniet eftersom vi får ta ett steg tillbaka varje gång. För ett förband är det mycket värdefulla erfarenheter som tillvaratas, oavsett om det är 3 eller 80 individer som genomför insats.
Cold Response 2012
Under 2012 fick delar ur 2. Amfibiebataljonen möjlighet att delta i den multinationella övningen Cold Response, vilken är den norska försvarsmaktens slutövning i vintermiljö. Under övningen deltog drygt 16 000 deltagare från 15 Nato- och PfP-nationer (Partnership for Peace). Övningen förlades som vanligt i de norra delarna av Norge från Narvik mot Tromsö. Det var första gången som Amfibiekåren deltagit med enheter i denna kontext.
Under Cold Response 2012 ingick delar av Amfibiebataljonens stab, delar av 202. Kustjägarkompaniet samt 205. Amfibieskyttekompaniet. Dessa delar kom att ingå inom ramen för 191. Mekaniserade bataljonen från I 19 Boden. 205. Amfibieskyttekompaniet har sedan en tid tillbaka bandvagnar (BV 309) och är förtrogna med markbundna operationer. För Kustjägarkompaniet kom detta att bli en intressant utmaning eftersom vi varken har bandvagnar eller förare. Lösningen blev att hyra in personal ur Hemvärnet som förare till en äldre lånad bandvagnspark. En lösning som visade sig fungera mycket bra och såväl kompaniets personal som förare kunde så småningom leverera en önskad uteffekt.
Bandvagn ur holländska marinkåren under Cold Response 2012. Foto: Ole-Sverre Haugli, Hæren
De erfarenheter som kan dras efter en sådan övning i en markoperativ operation är många och värdefulla. Att uppträda helt och enbart på landbacken ställer vissa krav på ett förband som nationellt oftast uppträder till sjöss och i skärgårdsmiljö. Det som skiljer är naturligtvis möjligheten att kunna framrycka med fordon vi normalt inte förfogar över. Att utan prestige och med ödmjukhet lära av sina kamrater från Armén bidrog till att förstå stridstekniker och förekommande ledningsprinciper. Kan efter övningen också konstatera att de tidsförhållanden vi normalt är vana vid för våra inhämtningsoperationer (spaningsuppgifter) inom ramen för amfibiebataljonen, är betydligt kortare än i en mekaniserad bataljon. När man ingår i en större styrka vars uppgift till största del bestod i att utgöra ett offensivt förband med anfall som största intresse, blev det sällan eller aldrig tid till att finslipa insatsplaner och föröva insats. Med detta konkretiserat är det bara att anpassa sig, vilket jag anser att vi gjorde. Just tidsförhållanden i striden eller tider inför en förestående strid är intressanta att analysera. Alla förband har olika tidscykler i sin uppgiftslösning. Naturligtvis avhängt var på konfliktskalan man befinner sig. Vid en lägre nivå finns i regel mer tid till förfogande och acceptansen för offer minskar, medan det fullskaliga kriget visar på det omvända. Cold Response stod för det senare alternativet. Sammanfattningsvis kan sägas att Kustjägarkompaniet gått lärande ur denna övning med många nyvunna erfarenheter. Vi har knutit en mängd värdefulla kontakter med personal från Armén där jag kan konstatera att likheterna övervinner olikheterna. Självfallet hoppas jag att vi även framöver får möjlighet att få delta i liknande övningar.
FM:s omstrukturering 2013 mot 2014
I en process som pågått under senare år har Försvarsmakten gått från ett värnpliktsfokuserat invasionsförsvar till en kontrakterad insats-organisation. Ett steg i detta är att forma morgondagens insatsförsvar med rätt antal taktiska officerare (tidigare benämnt yrkesofficer) och specialistofficerare på rätt befattningar i den egna organisationen. Målet är en matchning mellan kompetens och befattningarnas krav. Omstruktureringen innebär ytterligare ett steg mot målbild 2014. I dag krävs ett förband med annan organisation och personalsammansättning som skall vara mer tillgänglig och mångsidig, det är det vår Riksdag har beställt. Här blir implementeringen av tvåbefälssystemet tydlig. Ryggraden i organisationen kommer att bli specialistofficerarna som skall stå för drygt 60 % av officerskadern. Men steget mot målbild 2014 blir inte helt odramatisk då Försvarsmakten lever med arvet av ett stort antal yrkesofficerare och för tillfället få nyutexaminerade specialistofficerare i sin organisation.
På Kustjägarkompaniet blev detta mycket tydligt och talande då drygt 70 % av yrkesofficerarna stod inför ett principiellt ställningstagande eftersom endast ett fåtal kan få en taktisk officersroll. Valet stod mellan att vara beredd att förfånga en specialistofficersbefattning eller gå en oviss framtid till mötes där en karriär som taktisk officer är höljt i dunkel. Ett omfattande arbete har genomförts på kompaniet och slutsatsen blev att ett ytterst fåtal individer för tillfället inte kunde beredas en plats på kompaniet. Då vi är en enhet med flera och komplexa uppgiftsställningar och materialslag blev det fördelning till befattningar på naturlig väg. De flesta officerare tjänstgjorde redan på en befattning som motsvarar dagens kravställning på en specialistofficer.
Sammanfattningsvis var våren 2012 mycket arbetsam främst på grund av denna omstrukturering. När utgången är oviss kombinerat med att det är ens egen personal det handlar om, blir det ett synnerligen omfattande arbete. Naturligtvis skall en organisation optimeras för att klara de aktuella krav som ställs, det framför nog varenda organisationsteoretiker som finns eller funnits, men i slutändan är det människor som drabbas. Det rationella står mot det emotionella. Nu är det snart genomfört och jag hoppas organisationen lärt av de styrkor och svagheter som identifierats i denna process.
Mj Jimmy Johansson
C Kustjägarkompaniet