Jag är aldrig nöjd...

…men det är med stolthet och ödmjukhet som jag antagit utmaningen att föra befälet över det finaste kompaniet i försvarsmakten. Kustjägarkompaniet, en del av 2.Amfibiebataljonen, en av de åtta manöverbataljonerna som finns kvar. Jag vill rikta ett stort tack till avgående chefen för Kustjägarkompaniet Mj Jimmy Johansson för ett strålande arbete före mig. Det var enkelt att ta över kompaniet med den ordning och reda som du med stor arbetsinsats sett till att råda. Lycka till med dina studier och med förhoppning att se dig tillbaka på Amf1 i ny befattning inom kort.

Jag börjar med att presentera mig själv och lite om hur jag ser på saker och ting. Med uttrycket ”aldrig nöjd” menar jag inte att jag vill klättra i karriären för att bli nöjd, där är jag nöjd för längesedan genom att få tjänstgöra på Kustjägarkompaniet. Jag är en person som hela tiden ser och vill göra något åt det som går att förbättra, där nöjer jag mig aldrig. Jag heter Erik Andersson, 33 år gammal och har spenderat hela mitt vuxna liv i gröna kläder och i Kustjägarkompaniets tjänst. Det känns som att jag precis (utan förlängt övningsuppehåll) lämnade min värnplikt 2000-2001 som PB-KJ på KA1/Amf1 för studier till officer, men jag har börjat inse att tiden går fort när man har roligt. Inledningsvis var jag instruktör på kustjägarpluton och utbildade framförallt på understödsvapen samt höll ett vakande öga över plutonens materiel, så kallad plutonsmaterielredogörare (PMR), under flera utbildningsår. Många har säkerligen dragit djupa suckar i kasern tre på Rindö och kasern Munin på Berga när jag äntrat korridorerna med materielpärmen under armen. Det är fortfarande vackert med inrättad utrustning!

Jag var ställföreträdande gruppchef på den spaningsgrupp som ingick i registerförbandet Internationella Amfibiestyrkan (IAS/AM07), som sedan låg till grund för insatsen i Tchad (TD01). Vi var tio kustjägare och attackdykare samt två tolkar som tillsammans dånade omkring i ökendammet under cirka fem månader. Det var en upplevelse som naturligtvis givit mig mycket, som för alla som deltagit i internationell tjänst.

När jag kom tillbaka placerades jag i kompaniledningen under det sista värnpliktsåret 09-10 och därefter blev jag plutonchef för den första kontraktsanställda kustjägarplutonen 2011. Det var minst sagt kaotiskt initialt med det nya personalförsörjningssystemet, men nu flera år senare så finns viss del av personalen kvar vilket jag tar som ett kvitto att det blev hyfsat ändå. Det är en helt annorlunda roll som plutonchef idag än när vi genomförde grundutbildning av värnpliktiga. Jag kan nu i efterhand konstatera att det var vansinnigt mycket arbete för att få ihop det. Det i sig kräver en helt separat artikel, vilken jag väljer att bespara er just nu.

2013 blev jag chef för vår grundkurs, internt kallar vi dem som genomför den för KJS, troligen ett tämligen välkänt begrepp för de flesta (befäl avdelas från respektive pluton till skolan, skolan utbildar soldaterna till Kustjägare). Efter att ha genomfört ett antal rekryteringar och utbildningar till Kustjägare så har vi tagit ett helhetsgrepp för att skapa en kustjägarsoldat som kan leverera effekt omedelbart när kursen är slut. På det viset kan vi undvika att de erfarna soldaterna på plutonerna måste genomföra en hel del repetitionsutbildning för att få de nya till en godtagbar nivå. Kursen omfattar dock inte befattningsutbildning som t.ex. signalist, sjukvårdare eller attackdykare. 

Denna tredje grundkurs som genomfördes sedan vi övergick till kontraktsanställda soldater blev cirka 40 veckor lång. Dessa 40 veckor syftar till att soldaten skall kunna lösa Kustjägarkompaniets uppgifter, spaning och strid, med grundlagd duglighet genom de metoder och med de sensorer vi använder. Syftet är också att bedriva så mycket fälttjänst som ekonomin tillåter. Det går inte att utbilda jägarsoldater som ska kunna ta hand om sig själva i alla klimat och lösa uppgift under dager och mörker, på kasern. Det går inte. 

Kustjägarkompaniets uppgift att inhämta information för en högre chef att använda som beslutsunderlag kräver mycket dugliga soldater vilket tar tid att utbilda, då ska man ha i åtanke att för att få påbörja anställning vid Kjkomp så skall man ha genomfört värnplikt eller varit anställd som soldat i Försvarsmakten i minst 12 månader. Det tar tid att öva framryckning tyst i mörker. Det tar tid att genomföra marschträning, ytsim, överlevnad och stridsskjutningar under dygnets alla timmar. Det går inte att komma ifrån och det finns ingen kurs att gå på distans på internet. Tid kostar pengar och tyvärr är de monetära medlen inte oändliga. Ni kan dock glädja er med att vi som tjänstgör på Kustjägarkompaniet gör allt i vår makt att nyttja era skattemedel på absolut bästa sätt. För oss är detta inte ett särintresse – det är på riktigt och den övning vi genomför idag kan vara verklighet imorgon. Antingen i ett land dit den politiska viljan styr oss för att bidra till fred och demokrati, eller i Sverige som nu utvecklingen pekar åt. 

Jag har alltid drivits av att utbilda bra soldater, oavsett om målet varit att de ska kunna skickas utomlands eller krigsplaceras och avvakta i hemmet i väntan på mobilisering. Under min tid i det militära så har det oavsett precisionsstyrda vapen, överväldigande eldkraft, överlägsen teknik, likförbannat varit den enskilda soldaten längst ut på linan i ett annat land som ska fatta beslutet att öppna eld, eller inte öppna eld. För att skapa den soldaten är det fortfarande bäst att öva på tillämpade kast med spränghandgranater och skjuta upprepade eldstötar på Stångkobben. Det ska kännas bra i magen att skicka ut soldaten och de ska ha fått alla förutsättningar för att klara av det när det blir stelt och tråkigt på allvar. Jag konstaterar att det fortfarande känns bra i magen när jag ser vad en Kustjägare klarar av.

Personalen som arbetar på kompaniet är lika ambitiösa, ansvarstagande och dugliga som de som tjänstgjorde där på 00-talet, 90-talet och säkert 80, 70, 60 och 50-talet. Människorna är likadana även om uppgifterna, omvärlden, och materielen förändrats. Den kraft som frambringas av den enskilde fortplantas till en helhet inom kompaniet som placerar oss i framkant i de flesta områden som vi berör, och det är där vi ska vara, det är där vi alltid har varit. Ni kan vara säkra över att dagens Kustjägare levererar och ni kan vara stolta över dem. 

Något om verksamheten. Kustjägarkompaniet anno 2014 är under tillväxt. Bedömt kommer kompaniet vara under fortsatt tillväxt en tid då jag personligen tror att det är svårt att fylla upp hela kompaniet. Detta trots att vi inte lider av alltför stora rekryteringsproblem. Del av problemet ligger i att omsättningen av soldater är för hög mot vad vi och försvarsmakten vill att den ska vara. 

Vi har precis lagt tid på olika typer av befattningsutbildningar såsom; dyk-, spräng-, skarpskytt- och båtutbildning för att nämna några. Detta har genomförts centraliserat inom bataljonen och är ett steg i att samordna gemensam verksamhet för att nyttja resurser i form av personal, materiel och övningsterräng på ett effektivt sätt. Innan sommaren genomförs en större kompaniövning i bataljons ram där kompaniet som varit spritt under befattningsskedet sys ihop och prövas i spaning och strid.

Under hösten är det plutonsverksamhet mot ställda målsättningar för respektive enhet. En bataljonsövning. Inryck för grundkurs 2014 genomförs och avslutas våren 2015. Vi hoppas också kunna visa upp oss på Kustjägardagen på Korsö. Vad gäller internationella insatser så har vi ingenting uttalat eller planerat just nu, men vi är på tårna om det skulle dyka upp något, såväl stort som smått. Under 2015 väntar en rad övningar och jag hoppas kunna utveckla kompaniets förmågor än mer. Vi är ju som bekant inne i ett valår så det är svårt att sia om hur det utvecklar sig även på vår nivå. Jag kommer återkomma med vad Kustjägarkompaniet bedriver för verksamhet framöver för att hålla er uppdaterade i senare nummer av tidningen.

Jag är mycket glad över att vi har en fantastisk veteranförening som Kustjägarveteranerna. Jag för en tät dialog med ordförande Johan Karlsson och ser fram emot vad vi kan göra tillsammans under åren. Jag ber er att hjälpa till att värva Kustjägare som kanske inte än är med, det ramlar inte ut så många årligen som tidigare och en stark kamratförening är bra för Kustjägarkompaniet.

Avslutningsvis som kompanichef vill jag säga att jag vet vad det här kompaniet kan och jag vet vart vi ska. Jag värnar om det arv som jag är satt att förvalta och att vårt varumärke fortsätter att vara starkt, med ett stort mått av MOD-KRAFT-SPÄNST. 

 

Kn Erik Andersson
C 202. Kustjägarkompaniet