Utbildning i ytsim under GU KJ på Kustjägarskolan

Jag är först på plats, vilket jag ofta är, speciellt när det är något jag tycker är viktigt. Det här är väldigt viktigt. Det är min första dag på Amfibieregementet, tillika min första dag framme vid mitt stora mål. Det är min första dag på GK KJ, Grundkurs Kustjägare. 

Jag har blivit antagen till GK KJ 2014/2015 och platsen är utanför vakten Berga. Mitt hjärta börjar slå en aning fortare när det börjar dyka upp allt fler soldater som jag antar är här av samma anledning som jag, att bli mottagen av Lt Ola Kjellnäs, kurschef för kustjägarskolan 14/15.  

Alla som kommer till uppställningen verkar känna varandra, jag känner ingen av dem sedan tidigare. Jag börjar se mig omkring efter killen jag ingick i samma grupp som under uttagningstesterna och som jag vet också blivit antagen. Men han syns ännu inte till. 

Vi två är de enda som blivit antagna utanför amfibiebataljonen, resterande tretton arbetar redan på Amf1. 

I väntan på att kurschefen skall dyka upp gör jag en sista ”kamratkontroll” på mig själv, uppifrån och ned, kontrollerar kängorna, att alla fickor är stängda, att kragen ligger rätt och fickorna en gång till. 

Det där måste vara han tänker jag, när en vältränad man närmar sig uppställningen med bestämda steg. Jag försöker titta lite extra och jodå, där sitter den, på höger arm, den gyllene treudden. Det är han. 

Lt Kjellnäs tar emot truppen och gör ett upprop, alla är där. Det är äntligen igång, det jag sett fram emot så länge.

Klyschigt sagt känns det faktiskt som igår, allt har gått oerhört fort och har varit otroligt roligt, lärorikt och spännande. Jag har fått nya kamrater och har som en av två ”utbölingar” blivit väl omhändertagen av de sedan tidigare kårmännen. 

Vi har avklarat en tredjedel av grundkursen och har precis haft slutprov spaning som ägde rum i samband med marinövning höst, en övning där alla marina förband ingick och övade tillsammans. 

För Echo Deltas (en av kustjägarskolans två grupper) del vart det en händelserik övning som innehöll alltifrån att bli jagad av hundpatruller från kollegorna på 132:a säkerhetskompani sjö till att bli tillfångatagen och förhörd, och självklart en hel del huvudtjänst: informationsinhämtning. Mer om de händelserna en annan gång kanske. 

Något annat som har genomsyrat grundkursen och som är vardag för en kustjägare, eller kustjägaraspirant i det här fallet, är den dagliga kontakten med vattnet. Något som jag, som kom från armén inte alls var van vid. 

Det är båtspråk, förhållningssätt och rutiner vid båttjänst, vattenfys och framförallt nya transportsätt. 

Jag har fått byta ut min vana att när det inte är fotmarsch som är transportsättet så är det fordon och GW som gäller till att istället transporteras med stridsbåt, g-båt eller, som ett av våra utbildningspaket innehållit: ytsim. Kanske ett av de mest intressanta utbildningspaketen hittills på grundkursen. 

Ytsimsveckan var den det hade pratats mest om i korridoren och på luckan oss aspiranter emellan, vi visste inte riktigt vad som väntade. 

Den blev dessutom uppskjuten några veckor vilket gav oss ännu mer anledningen och utrymme att spekulera och få ”soldatradion” att gå varm. 

Som de flesta andra utbildningar vi genomgått började också ytsimsutbildningen med en grundlig teoretisk del där stort fokus låg på säkerheten för kommande vecka och övningar. Att börja med teori för att få en grundläggande förståelse för det du ska utföra för att sedan utöva det praktiskt är enligt mig det överlägset bästa sättet att lära sig och bli duktig på något. 

Efter avklarad teori var det dags att kvittera ut ytsimsutrustning innehållandes torrdräkt, fenor, viktbälte, dykkniv, handskar, flytväst samt vapenattrapp. Därefter var det utbildning i vattenhallen i hur man sätter på sig sin utrustning korrekt, följt av att äntra vattnet för att lära sig att väga av sig korrekt och provsimma runt bassängen. Detta var också enda gången vi skulle se bassängen i samband med den här utbildningen, efter lunch och resten av veckan var det dags att göra det ”på riktigt”. 

Ovan att gå med fenor på land, så tar jag mig lite osmidigt fram mot vattenkanten och tänker att det här blir nog kallt. Väl nere i vattnet är min första tanke att det inte alls var så kallt som jag trodde. Men jag får snart erfara att det kräver att du konstant rör på dig i vattnet. Står du stilla gör kylan sig påmind ganska snabbt vilket vi fick mer erfarenhet av senare i veckan när vi tränade TIG, taktisk igång och TUG, taktisk uppgång. Då det blir en hel del stillaståendes och långsamma rörelser i vattnet.

Tredje dagen på utbildningen fokuserade på fällning från båt, både stridsbåt och g-båt. Dagen började med en hel del nödvändigt torrövandes på land. Att öva torrt skall inte underskattas och är även det, enligt mig, ett av de bättre sätten att lära sig något från grunden och bli duktig på. 

”Färdig, färdig, fäll” löd kommandot från kurschefen. Vid ”fäll” tog vi ett kliv framåt som skulle föreställa klivet ut från stridsbåten. Efter en förmiddag av torrövning och säkerhetsgenomgång var det dags att lasta i stridsbåten och göra vår första riktiga fällning. 

Tre stridspar, en soldat på varsin sida aktern. Jag stod sist i min kö. Ena handen i ett fast grepp om relingen, andra om vapenattrappen. ”Färdig, färdig, fäll” kommer från fälledaren och första stridsparet tar ett kliv ut och försvinner i vattnet, två armar dyker upp från ytan någon sekund senare för att signalera till båten att allt är okej. Bara några sekunder senare kliver nästa stridspar ut i vattnet, nu är det vår tur. 

Jag släpper greppet om relingen och tar mig ut på rampen och placerar främre delen av fenorna en bit utanför. Jag kupar min lediga hand över mitt bakhuvud, pressar in hakan mot halsen och spänner nacken något. ”Färdig, färdig fäll!” kommer ännu en gång från fälledaren, jag tar ett kliv ut med mitt vänstra ben. Så fort jag träffar vattnet får jag en rejäl skjuts under vattnet för att sedan komma upp en bit bort, nästan som en undervattensrutschkana. Jag sträcker upp min arm och simmar mot ytan och får ett klartecken tillbaka från båten. Jag kontrollerar även så att det har gått bra för min stridsparskamrat, det har det och vi kopplar ihop oss i parlinan. 

Sedan simmar vi bort och grupperar med de två andra stridsparen. Som vid fällningen placerar vi oss likt en skyttesvärm fast i vattnet, tre stycken på vardera sida med utrymme åt båten i mitten för att kunna plocka upp oss och göra fällning på nytt. 

Första fällningen gjordes i ca 6 knop, den andra görs i ca 10 knop, den tredje i ca 15 knop för att avsluta med en fällning i 20 knop. Den kändes vill jag lova. Efter dessa fyra fällningar byter vi tät och det är dags för vår grupp att fälla från g-båt. 

Efter genomgång av fälledaren kommer kommandot ”färdigställning” och denna gång tar vi plats på båtens reling. Med lätt ihopdragna kroppar lägger vi oss på sidan för att vid kommandot ”fäll” kunna rulla över relingen och träffa vattnet med baksidan av kroppen. Tre man på varje sida. ”Färdig, färdig, fäll!”, jag rullar sakta över, håller återigen ett fast grepp om vapenattrappen för att inte få den i ansiktet eller för den delen förlora det när jag träffar vattnet. Innan jag helt rullat över känner jag vattnet nudda min bakdel, en sekund senare är jag under vattnet, jag simmar mot ytan och precis som tidigare sträcker jag upp armen för att ge klartecken och sedan koppla ihop mig med min stridsparskamrat. Vi gör ytterligare fyra stycken fällningar, alla med samma hastighetsstegring som med stridsbåten. 

När kvällen börjar ta vid och alla fällningar är avklarade börjar slutprovet närma sig. Det kommer att äga rum under kvällen, natten och en bit in på morgonen nästkommande dag. Tyvärr så kunde jag inte delta i slutprovet då jag veckan innan skadat mitt ena knä, så för mig väntar ännu en ytsimsutbildning.

 

Kristoffer Elfving
Kustjägaraspirant 1413