År 2001 muckade jag från Amf1 efter genomförd utbildning på spaningspluton, attackdykarna. Jag var mycket stolt över att ha klarat mig igenom utbildningen med goda vitsord och min stolthet förstärktes ytterligare då jag hade den stora äran att bli utnämnd till Årets Kustjägare. Jag fick i och med utnämningen ett pris vilket bestod i en resa över till Finland där jag hade förmånen att tillbringa en vecka med den finska motsvarigheten till Kustjägarna, Vasa Kustjägarbataljon på Nylands Brigad.
Denna resa var en del i skapandet av dagens Finsk-Svenska samarbete och jag är mycket glad åt att jag fick chansen att bidra till att stärka våra band.

  Årets kustjägare 2001 Emil Lindblom (på den tiden Andersson)

Årets kustjägare 2001 Emil Lindblom (på den tiden Andersson)

Mina minnen från resan är enbart positiva även fast jag inte i detalj kommer ihåg allt som hände eftersom det otroligt nog är femton år sedan. 
Jag minns att jag fick ett varmt välkomnande och den ömsesidiga respekt vi hade för varandra var tydlig hela veckan igenom.
Under tiden jag var på det finska Kustjägarförbandet kom jag att ingå i en grupp och tillsammans med min grupp fick jag genomföra allt som de gjorde,  vilket bland annat innefattade övningar i olika framryckningstekniker vilka påminde mycket om de tekniker vi drillat under värnplikten dock med ett för mig främmande vapen, RK 62. 

Vi genomförde skytteprov, stridshinderbana med eld och explosionsinslag framryckning i stridsbåt Jurmo och Amfibiefordon SISU XA 180 för att nämna några saker. Jag fick också tillbringa en dag med finnarnas motsvarighet till Attackdykarna.
Som final på min vistelse fick jag genomföra Kustjägarnas utbildningstest, Barettmarschen. Testet består i att marschera/orientera  en längre sträcka med inslag av olika tester och hinder, ju fler missar gruppen gör desto längre blir sträckan de måste gå. 
Alla i min grupp klarade testet och jag fick därmed min andra gröna basker fast denna gång med den gyllene havsörnen, Finska Kustjägarnas utbildningstecken.

Vad hände sedan?

Jag är mycket tacksam för att jag fick möjligheten att tillbringa en vecka med de Finska Kustjägarna och än mer glad är jag att jag valde att söka till Kustjägarkompaniet och Attackdykarna. Förutom att jag fått vänner för livet har jag haft stor nytta av mina erfarenheter från värnplikten senare i livet och trots alla prövningar vi gick igenom så ångrar jag mig inte en sekund.

Jag bor idag i Ockelbo tillsammans med min fru och min dotter på elva år, jag har även två styvdöttrar som sedan en tid är utflugna.
Jag arbetar som eftermarknadsansvarig på In Situ Instrument, ett företag som tillverkar, installerar och övervakar miljömätningssystem. Vi arbetar inom en rad olika områden bland annat inom vind, vatten och växthusgasmätningar där vind är vårt största område. 
Min tjänst är av varierande karaktär och innehåller såväl kundkontakt, skrivbordsarbete men även en hel del fältjobb och då handlar det ofta om mastklättring då vindmätningsgivarna är monterade i mät-master på upp till 180 meter. Eftersom våra mätsystem inte allt för sällan är installerade på minst sagt otillgängliga platser ställs jag ofta inför utmanande situationer. 
När reparationer eller felsökningar måste utföras på plats, kan det t.ex. handla om att ta sig långa sträckor till fots med mycket packning till ett högt beläget område i Norska fjällvärlden för att utföra jobb i en mät-mast med ibland med vindhastigheter på omkring 20 meter/sekund och blötsnö. I de mest krävande situationerna känner jag att jag haft stor nytta av mina erfarenheter från värnplikten, känns det tungt kan man alltid tänka tillbaka på något jobbigt man gjorde då så känns det med ens lite lättare.

 Emil Lindblom

Emil Lindblom

På sidan av min anställning driver jag även tillsammans med min fru företaget Ockelbo Adventure, ett företag som anordnar event och aktiviteter åt främst företag. Så sent som i år har vi riktat in oss alltmer på träning och den 26 april i år var det premiär för Ockelbo Military Training. Som namnet förtäljer så handlar det om ”back to basic” träning i naturen där man främst använder kroppen som redskap och där ålning medels hasning är ett ofta förekommande inslag. Detta har blivit en succé, första passet hade vi 32 stycken deltagare vilket var över förväntan. Givetvis har jag även inom detta haft stor nytta av mina erfarenheter från värnplikten.
Som jag nämnt tidigare så är jag mycket glad över att jag gjorde det val jag gjorde när jag mönstrade, ett val som jag aldrig ångrat.

Emil Lindblom (007 Andersson)
A-dyk 2000/2001