FÖRSVARSMAKTEN VERKAR FÖR FRED OCH FRIHET

Försvarsmakten ska, enligt Regeringens försvarspolitiska inriktning,  bidra till målen för vår säkerhet och målen för det militära försvaret genom att enskilt och tillsammans med andra myndigheter, länder och organisationer lösa följande uppgifter:

• upprätthålla tillgänglighet i fred samt beredskap för intagande av höjd beredskap för att kunna förebygga och hantera konflikter och krig, skydda Sveriges handlingsfrihet inför politisk, militär eller annan påtryckning och, om det krävs, försvara Sverige mot incidenter och väpnat angrepp,

• främja vår säkerhet genom deltagande i operationer på vårt eget territorium, i närområdet och utanför närområdet,

• upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet och, i enlighet med internationell rätt, värna suveräna rättigheter och nationella intressen i områden utanför detta, och med befintlig förmåga och resurser bistå det övriga samhället och andra myndigheter vid behov.

Sverige har idag en säkerhetspolitik som bygger på att Sverige solidariskt tillsammans med andra avvärjer hot mot fred och säkerhet i gemenskap och samverkan med andra länder och organisationer.
Sveriges riksdag har dock fattat beslutet att inte förhålla sig passiv om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Sverige förväntar sig att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör därför ha förmågan att kunna ge och ta emot militärt stöd. Målet för Försvarsmakten ska var att enskilt och tillsammans med andra, inom och utom landet, försvara Sverige och främja vår säkerhet.

Försvarsmaktens engagemang i internationella fredsfrämjande insatser syftar ytterst till att bidra till att upprätthålla internationell fred och säkerhet och därmed underlätta en rättvis och hållbar global utveckling.

PERSONALFÖRSÖRJNING MED PLIKT samt frivilligt anställda

Dessa mål och åtaganden kräver därför en försvarsmakt som omedelbart kan sättas in, varhelst det behövs. Genom hög operativ tillgänglighet och flexibilitet kan Försvarsmakten möta kriser och konflikter, även då de uppstår med kort varsel.

Den återinförda skyldigheten för totalförsvarspliktiga att fullgöra mönstring respektive militär grundutbildning blir ett komplement till Försvarsmaktens frivilliga personalförsörjning. Intresse och motivation kommer även fortsatt att vara avgörande vid värdering av individers lämplighet.

Lagen om totalförsvarsplikt gäller lika för både kvinnor och män efter ett riksdagsbeslut 2010.

Skillnaderna för Försvarsmakten blir små. Krav, tester och utbildning förändras inte, men de genomförs efter den 1 januari 2018 med stöd av lag och förordning om totalförsvarsplikt istället för förordning om frivillig militär grundutbildning.

Frivillighet och plikt kompletterar varandra där proportionerna avgörs av det totala personalbehovet. Inledningsvis kommer en mycket liten del av en åldersklass få möjligheten att genomföra militär grundutbildning. På så sätt liknar det omständigheterna som rådde före 2010, men med skillnaden att Försvarsmakten nu också har, och fortsätter att rekrytera och anställa, soldater och sjömän.

All militär grundutbildning genomförs på samma villkor.

Initialt ligger den årliga utbildningsvolymen på nivån 4 000 personer per år, varav cirka 1 500 kommer att tas ut via beredskapsunderlaget, ett webbaserat frågeformulär som Rekryteringsmyndigheten skickar ut till alla under det år de fyller 18.

Den större delen söker sig frivilligt mot en anställning eller avtal, prövas, och blir sedan inskrivna till militär grundutbildning. En mindre del kallas till mönstring direkt ur beredskapsunderlaget.

En godkänd utbildning ger samma behörighet för en anställning inom samma typ av befattning som man utbildats till, avtal med Hemvärnet eller fortsatt officersutbildning. Det spelar ingen roll om man blir kallad till mönstring eller söker sig frivilligt till grundutbildningen.

De första som berördes av förändringen var de som är födda 1999. De fick möjlighet att uttrycka intresse för grundutbildning i beredskapsunderlaget under våren 2017.

Försvarsmaktens insatsorganisation

Försvarsmaktens huvuduppgift är förmågan till väpnad strid och organiserad i ett antal försvarsmaktsgemensamma förband samt i marinen, armén och flygvapnet, vilka var och en är utformade för strid i de tre fysiska miljörena hav, mark respektive luft. Inom marinen finns dock amfibiekåren som på grund av sin amfibiska förmåga är anpassad för väpnad strid både på vatten, under vatten och på land. 

Försvarsmakten i samhället

Under många år har man i Sverige haft allmän plikt att fullgöra militärtjänst under en tid var värnplikten vilande och militärtjänstgöring frivillig. Försvarsmakten var, eftersom en så stor del av landets befolkning låg i det militära under en tid av sitt liv, en integrerad del av samhället. Än idag känner de allra flesta någon som tjänstgör i försvarsmaktens insatsorganisation eller någon av hemvärnets 40 bataljoner. Fr.o.m. 2019 utbildas >4 000 personer årligen.

Marinen består av flottan och amfibiekåren

Marinen genomför insatser i första hand till havs och i amfibiska miljöer i nära samverkan med svenska och utländska sjö, luft och markstridskrafter.

Marinens insatsförband utgörs av: 

• Sjöstridsförband med förmåga att bekämpa mål på och under ytan, i luften samt att röja minor.

• Ubåtsförband med förmåga att bedriva dold underrättelseinhämtning samt bekämpa ytmål och undervattensmål.

• Amfibieförband med förmåga till verkan, i första hand mot sjö- och markmål i kustnära miljöer, men även i rena markmiljöer.

2014 beräknas marinstridskrafterna innefatta fyra ubåtar, sju ytstridsfartyg, sju minröjningsfartyg, två stödfartyg, ett ubåtsräddningsfartyg, ett signalspaningsfartyg samt en amfibiebataljon, ett bevakningsbåtkompani och en marin logistikbataljon. 

MARINENS UPPGIFTER

AVHÅLLA FRÅN YTTRE PÅTRYCKNINGAR OCH VÄPNADE ANGREPP

HMS Halland ligger i ytläge utanför Karlskrona. Foto: Nicklas Gustafsson/Combat Camera

Det militära hotet mot Sverige bedöms vara relativt lågt i dagsläget och Sverige uppfattas i första hand kunna bli utsatt för politiska, diplomatiska och ekonomiska påtryckningar. Detta innebär dock inte att bruket av militära maktmedel kan uteslutas som del av dessa. Påtryckningarna är inte nödvändigtvis begränsade till konventionella medel och metoder. 

Marinstridskrafterna utgör en förebyggande tröskel kring Sveriges kust. Där Sverige har en trovärdig marin militär förmåga kan Sverige avskräcka från militära angrepp och förhindra att Sverige blir utsatt för militära eller politiska påtryckningar.

Marinstridskrafterna prioriterar insatser som syftar till att uppnå eller bibehålla luft- och sjöoperativ kontroll av eget territorium och närområdet.  Detta kräver uthållig närvaro av marin- och flygförband.

Sveriges närområde definieras som Norden, Östersjöregionen, delar av Norska havet samt Barentsområdet. Det svenska närområdet gränsar mot ett Ryssland med allt tydligare ambition att återta sin stormaktsstatus. De senaste årens växelverkan mellan Ryssland och de västerländska aktörerna har förstärkt den säkerhetspolitiska betydelsen av Sveriges närområde med en rad spänningar som kan komma att medföra konsekvenser för Sverige. Energiutvinning och transporter, såväl i Östersjön som i Barents hav och Arktis, är centrala i sammanhanget då energiexporten utgör grunden för den ryska ekonomin. Detta kan utgöra ett motiv för ryskt säkerhetspolitiskt agerande.

Sverige har på grund av sitt geopolitiska läge utvecklat en i många avseenden ledande förmåga att hantera högteknologiska hot i grunda hav med djupa skärgårdar. System som t.ex. Visbykorvetterna, Gotlandsubåtarna och amfibiesystemet är världsledande inom sina respektive kategorier.

UPPTÄCKA OCH AVVISA KRÄNKNINGAR AV SVENSKT TERRITORIUM

Marinstridskrafterna står i ständig beredskap, 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året, för att avvisa kränkningar av svenskt territorialvatten. Marinstridskrafterna övervakar havet kring Sveriges kuster dygnet runt och uppdaterar kontinuerligt den operativa lägesbild som omfattar olika resurser för undervattensövervakning och ytövervakning.

SKYDDA SJÖFART; HÅLLA SJÖVÄGAR OCH HAMNAR ÖPPNA

Prickskyttepar ur amfibiekåren i Adenviken Foto: Försvarsmakten

Sjötransporterna kan ses som en av globaliseringens fyra hörnstenar. Tillsammans med telekommunikationernas utveckling, handelsliberaliseringen och en ökande internationell standardisering har den ökade effektiviteten i hamn- och sjötransporttjänsterna gjort det allt lättare att handla med råvaror, komponenter och färdigvaror mellan i stort sett alla platser på jordklotet. Handelsliberaliseringen tillåter en effektivare internationell resursallokering och ett ökat utnyttjande av stordriftsfördelar i produktionen med sjunkande produktionskostnader som följd. Den enskilt viktigaste faktorn bakom globaliseringen är med all sannolikhet sjunkande kostnader för internationella transporter. Detta visar inte minst hur viktig sjöfarten är för den globala handelns utveckling. Förutom att dygnet runt, skydda sjöfarten kring Sverige, deltar Sverige även i insatser för att hålla internationella sjövägar öppna utanför Sveriges närområde.

SOMALIA

Sverige har under ett antal år medverkat i EU:s marina insats “Operation Atalanta” utanför Somalias kust. Detta med enheter ur marinen och Kustbevakningen. Insatsens huvudsyfte är att beivra det omfattande sjöröveriet så att FN:s mattransporter till Somalia obehindrat kan komma fram.

Sverige bidrog under perioden maj till september 2009 med en väpnad styrka bestående av två korvetter, HMS Malmö och Stockholm, samt ett stödfartyg, HMS Trossö. Sverige bidrog därefter under perioden maj till november 2010 med HMS Carlskrona med bl.a. en säkrings- och bordningsstyrka. Sverige hade under de första fyra månaderna samtidigt ledningsansvaret för Operation Atalantas styrkehögkvarter (FHQ) och bidrog under denna period även med en helikopterenhet. Sverige bidrog också med ett sjöövervakningsflygplan från Kustbevakningen under perioden mars till juni 2010.

Försvarsmakten har anvisats av regeringen att inleda planering och förberedelser för ytterligare ett svenskt bidrag till Europeiska unionens marina insats utanför Somalias kust. 

ME03 var det tredje svenska förbandet i Sveriges bidrag till EU-operationen EU NAVFOR - Operation Atalanta. I mitten av mars 2013 avseglade HMS Carlskrona till insatsen i Adenviken för att från april till augusti delta i EU:s marina insats. Även under ME03 medverkade fartygsbaserade helikoptrar, bestående av två Hkp 15 i styrkebidraget Operation Atalanta|EU NAVFOR - Operation Atalanta. Under ME03 medverkade även F17 med att upprätta och drifthålla den sambandstekniska infrastrukturen,

STÖD TILL MYNDIGHETER VID KRIS ELLER NATURKATASTROF

Helikopter 10 under bekämpning av skogsbrand Foto: Försvarsmakten

Marinen ansvarar för stöd till övriga myndigheter inom svenska havsområden och i skärgården.

De tjänster som marinen tillhandahåller är främst olika stöduppdrag, såsom röjning av sprängämnen, avspärrning av områden och eftersök, trafikledning, dykuppdrag och materiel. Marinstridskrafterna har även förmågan att hitta sjunkna fartyg.

SAMARBETE MELLAN MARITIMA AKTÖRER

Marinen har av tradition lång erfarenhet av välfungerande arrangemang gällande samverkan maritima myndigheter emellan. Marinen deltar i utvecklandet av sjöövervakningssystemen och målsättningen är att inom Östersjöområdet skapa en sjölägesbild som är tillgänglig för alla myndigheter (Sea Surveillance Co-operation Baltic Sea, SUCBAS). 

Detta arbete stöds även av MARSUR-projektet, vars målsättning är att skapa en gemensam sjölägesbild för EU.

FÖRSVARSMAKTENS STÖD TILL SAMHÄLLET

Under 2011 genomförde Försvarsmakten totalt 275 nationella insatser fördelade på 208 stödinsatser, t.ex. röjning av sprängmedel, eftersök, samt 67 stycken insatser enligt lagen om skydd mot olyckor.

Några exempel på nationella insatser där Försvarsmaktens personal har varit delaktiga för att hjälpa och lindra omfattningen av olika katastrofer under åren;

• Drygt 10-talet svenska helikoptrar deltog i räddningsarbetet när passagerarfärjan ESTONIA förliste i Östersjön 1994

• Ca 1500 militärer deltog i det omfattande räddnings och stödarbetet efter stormen GUDRUN i södra Sverige 2005.

• Ca 650 militärer deltog hösten 2011 i sanering av olja i havet utanför Tjörn i västsverige.

Dagligen utför Försvarsmakten insatser så som att att leta efter försvunna personer, omhänderta gammal upphittad ammunition och sprängmedel samt övervaka och tillhandahålla information till övriga samhället om  Sveriges luftrum och hav.

FRÄMJA SÄKERHETEN; KONTINUERLIGT FÖREBYGGA KONFLIKTER TILLSAMMANS MED ANDRA

Marinen verkar kontinuerligt förebyggande i syfte att förhindra att konflikter uppstår i vårt territorium, i vårt närområde och utanför närområdet.

Samverkan är en naturlig del i marinens verksamhet. Marinen kan samverka både med andra länders förband och med andra myndigheter och organisationer. Marinens operativa förmåga uppnås i första hand tillsammans med andra och Sverige har en förmåga att både ge och ta emot militärt stöd, såväl hemma som borta. För att utbilda, utrusta och träna marinstridskrafterna, har det nordiska samarbetet en speciell och stor betydelse.

Som följd av ambitionen i den svenska nationella strategin för internationell freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet ökar behovet av att samordna olika politikområden i fredsfrämjande verksamhet, i och utanför närområdet. Militära stridskrafter och resurser är och förblir en viktig del för att uppnå en sammantagen effekt i internationell krishantering. En alltmer utvecklad form av allomfattande ansats  har fått genomslag i Natos pågående insats i Afghanistan och betraktas som en framgångsrik modell inom alliansen. Inom EU finns detta inbyggt i den Gemensamma Säkerhets- och Försvarspolitiken (GSFP).

Deltagande i internationella operationer ställer krav på interoperabilitet hos krigsförbanden avseende såväl doktrin/metod som personal, teknik och organisation. Arbetet med utvecklingen av EU:s krishanteringsförmåga utgör en viktig grund för utveckling av Försvarsmakten.

Övningar och samarbeten med förebyggande syfte:

• Internationella amfibiestryrkan

• Baltops, northern coasts, fost/joint warrior

DE-ESKALERA OCH DÄMPA KONFLIKTER UNDER UTVECKLING 

I Sveriges arbete med att tillsammans med andra länder skapa säkerhet och fred kan det ibland krävas fredsframtvingande insatser.  I regel sker dessa med ett mandat från en FN-resolution men under EU:s eller NATO:s ledning.

Ett exempel på en svensk marin FN-insats är de korvetter som patrullerade utanför Libanons kust i syfte att bevara den relativa fred som skapats i konflikten mellan Israel och Hamas-gerillan i södra Libanon.

Marinstridskrafterna har även deltagit i markoperativa insatser i Afghanistan och Tchad med amfibiesoldater och specialister på ammunitionsröjning.

MARINENS FÖRMÅGA

4 VÄRLDSLEDANDE MARINA SYSTEM

Sveriges geografiska och geopolitiska läge har under årens lopp tvingat marinen att utveckla särskilt anpassade system för att möta de utmaningar som marinstridskrafterna kan ställas inför. Idag är flera av dessa system världsledande i den typiska marina miljö som omger Sverige: grunda hav med djup skärgård. Den krävande marina närmiljön har skapat system som även har förmåga att verka i andra marina miljöer på världshaven.

UBÅT GOTLANDKLASS

Sverige har länge varit ledande i utvecklingen av ubåtar för grunda hav. Gotlandsklassen var t.ex. de första i världen som från början byggts med luftoberoende stirlingmotorer. Dessa är unika då motorerna kan ladda ubåtens batterier i undervattensläge. Detta ger de svenska ubåtarna stor uthållighet och mycket god användbarhet i såväl nationell som internationell tjänst. Nästa generations svenska ubåtar bygger vidare på det svenska ubåtskonceptet och kommer att få förbättrad prestanda avseende ökad möjlighet att transportera/hantera specialförband och extern utrustning t.ex. ROV (Remotely operated underwater vehicles), ökad underrättelsekapacitet, utökad uthållighet samt än mer utökad förmåga till operativ rörlighet.

KORVETT VISBYKLASS

Fartygen har byggts och utrustats för att motsvara höga krav på smygteknik. Denna teknik medför att motståndaren får svårare att upptäcka fartygen, oavsett om spaning sker med hjälp av radar, infrarödteknik (värme) eller hydroakustik (ljud).

Fartygen är byggda i kolfiberarmerat plastlaminat, ett material som gör dem mycket motståndskraftiga i förhållande till sin vikt. Materialet är en av hemligheterna bakom smygtekniken då det kombinerar mycket goda egenskaper för att göra fartyget omagnetiskt, svårupptäckt på radar och IR (värmestrålning) samtidigt som det, i de fall en undervattensdetonation skulle inträffa nära fartyget, tål stöteffekter mycket bra.

Fartygen har sensorer och vapensystem med långa räckvidder. De uppgifter som Visbykorvetterna kan genomföra är: ytstrid, ubåtsjakt, eskortering, minröjning och luftförsvar. 

MINRÖJNINGSFARTYG KOSTERKLASS

Minröjningsfartyg av Kosterklass är en modern minröjningsfartygsserie om fem fartyg. Fartygen har funnits i den svenska flottan sedan 1983 och är vårt främsta försvar mot sjöminor, men kan även operera i ett antal andra roller. Huvuduppgiften är att med sonar och undervattensfarkost lokalisera, identifiera och oskadliggöra minor. Röjdykare kan huseras ombord för att bistå vid röjning av minor där det är för grunt för fartygsenheter. Utöver detta har fartygstypen även kapacitet för bland annat ubåtsjakt, minsvepning och minutläggning. Kosterklassen kan även fjärrstyra SAM (självgående akustiskt magnetiskt minsvep). Fartygen kan också stödja samhället under fredstid genom att söka efter sjunkna fartyg och flygplan, leta efter människor och genomföra olika bottenundersökningar och dykarbeten. Marinen har även under många år aktivt deltagit i skarpa internationella minröjningsoperationer för röjning av minor och flygbomber från båda världskrigen, såväl i Östersjön som i Västerhavet. 

AMFIBIESYSTEMET

Den långa svenska kustens särart med alla dess öar och grunda vatten utgör en karg och krävande miljö för väpnade konflikter. Amfibiekåren har idag en unik kombination av förmågor anpassade för den svenska skärgårdsmiljön: 

• Verka från land mot båtar och fartyg med sjömålsrobot och minsystem

• Verka mot undervattenshot, som t ex ubåtar, med sjunkbomber och minsystem

• Ta och hålla brohuvuden och öar

• Förflytta hela förbandet i hög fart på egen köl

Amfibiebataljonen är Försvarsmaktens åttonde manöverbataljon med förmåga att kunna verka såväl i kust- och skärgårdsområden, sjöburen, som att kunna utföra rena markoperationer på fastlandet med egna fordon.

MARINENS FÖRMÅGA ATT MÖTA HÖGTEKNOLOGISKA HOT

Sveriges marint verkande stridskarfter har förmåga att möta högteknologiska hot i alla dimensioner: luft, land, på vatten och under vatten

Marinens förmåga att möta högteknologiska hot

HOT I LUFTEN

Ett effektivt luftförsvar är ett måste i dagens stridsmiljö. Utvecklingen av stridsflyget och robotsystemen har inneburit att lufthotet idag är ett av de största hoten mot våra marina stridskrafter, till sjöss och till lands. Marinstridskrafternas förmåga till verkan mot luftmål utgörs av en mängd olika system. Från enklare vapen för närskydd som stridsbåtarnas tunga kulsprutor, till örlogsfartygens 40 och 57mm allmålskanoner och i framtiden även luftvärnsrobotar på korvett typ Visby.

HOT PÅ VATTEN

Marinstridskrafternas huvudvapen för bekämpning av sjömål är den fartygsbaserade sjömålsrobot 15, den bärbara och landbaserade sjömålsrobot 17 samt tung torped 62 från ubåt. Sjömålsrobot 15 finns även i det svenska stridsflygets arsenal och förmågan att fälla lätt ubåtsjakttorped från helikopter, vilken förlorades 2008 i och med helikopter 4 utfasning, återtas i och med införandet av helikopter 14 (NH90) med sjöoperativ, ubåtsjaktförmåga.

HOT UNDER VATTEN

De flesta av marinstridskrafterna har möjlighet att verka mot undervattensmål med antingen minor, sjunkbomber eller torpeder.

HOT PÅ LAND

I kustnära miljöer är det viktigt att kunna utöva kontrollen på angränsande landområden då de dels kan utgöra ett hot mot egna marina förband och dels för basering av egna vapensystem som sjömålsrobotar. Från land kan även viktig underrättelseinhämtning göras på dolt sätt. Amfibiekåren har förmåga att självständigt verka i upp till bataljons storlek i amfibiska miljöer eller som del i större förband.

MARINENS ORGANISATION

Marinens krigsorganisation

MARINENS UTGÅNGSGRUPPERING

Marinens två viktigaste baser är belägna i Karlskrona, där 3. sjöstridsflottiljen och 1. ubåtsflottiljen är baserade, samt på Berga söder som Stockholm, där 4. sjöstridsflottiljen och 2. amfibiebataljonen med 202. kustjägarkompaniet har sin huvudbasering.

4. sjöstridsflottiljens röjdykardivisionen är baserad i Skredsvik på västkusten och amfibiekårens 17. bevakningsbåtkompani är baserat vid Käringberget på Göteborgs garnison.

Amfibiekåren finns även närvarande i Visby med ansvar för hemvärnet och de nationella insatsstyrkorna på Gotland.

Marinens utgångsgruppering