ATTACKDYKARTJÄNST

Attackdykare

De flesta har nog en uppfattning eller idé om vad en attackdykare gör. De flesta har också en felaktig eller föråldrad bild av vad tjänsten innebär. Att attackdykare endast placerar ut minor på fartyg, att de ploppar upp ur vattnet för att riva av en automatsalva och sedan försvinna mystiskt igen eller att ur vattnet storma på linje för att ta ett brohuvud.  Dagens svenska attackdykare är ett precisionsinstrument som omedelbart kan förse högre chef (HC) med högupplöst information om en motståndare vilket ger ett direkt informationsförsprång. Attackdykartjänst kan sammanfattas som marina transportsätt och inhämtning av information genom spaning. De marina transportsätten sker med mindre båtar, exempelvis gummibåtar eller kajaker, för förflyttning av grupp. Förflyttningar med ett mycket högt krav på doldhet, som ytsim och dykning. Lösande av spaningsuppgift med kamera och videodokumentation för delgivning av data till HC långt bort från den aktuella händelsen inom minuter.

Dykning

Den dykning som attackdykarna bedriver, syftar till ta att sig obemärkt in i ett område för att där lösa spaningsuppgifter på land. Dykningen sker med ett slutet system för att inte avge bubblor eller annan röjande signatur. Andningsgasen är 100% syrgas vilket gör att aktionsdjupet vid dykning inte blir särskilt djupt då syrgasen blir giftig under för stort tryck. För att skapa möjligheter att verka på ett större djup och förlänga aktionstiden ytterligare, vilket kan behövas vid exempelvis slussning från ubåt så har attackdykarna tillförts en ny dykapparat – Återandningsapparat  11. Den nya dykapparaten  kan hantera både 100% syrgas och nitrox (en gasblanding av syrgas och kväve). Med det nya systemet och tillhörande kompatibel utrustning, kommer de svenska attackdykarna ligga långt fram avseende möjlighet att genomföra avancerade dykprofiler och med mycket god förmåga till ett dolt uppträdande.

Organisation

Attackdykarna består idag av en pluton som ligger under Kustjägarkompaniet ingående i Amfibiebataljonen. Enheter med liknande dykprofiler och uppgift i Sverige är Särskilda Operations Gruppen (SOG) och Nationella Insatsstyrkan (NI). Likheten mellan enheterna ligger i hur och varför dykningen genomförs. En dold förflyttning för att sedan kunna genomföra väpnade insatser på land. Internationellt återfinns förmågan hos US Navy SEALs, Frömanskorps Danmark, Special Boat Service (SBS) Storbritannien och hos fler andra utländska specialförband. 

Utbildning

Utbildning av attackdykare sker på attackdykarplutonen och genomförs i syfte att placera soldater eller officerare i plutonen. En attackdykare måste inte vara världens bästa simmare men han måste kunna agera med ett lugn i vattnet även fast han är trött, sikten i vattnet är näst intill noll och en lång simsträcka väntar utan någon annan input än tiden och kompassriktningen. Att bli attackdykare är frivilligt och de sökande testas fysiskt och medicinskt för lämplighet i syfte att minimera olycksrisken. Väl antagen till attackdykarutbildning sker detta i två steg. Steg ett är en dykkurs vilket syftar till att dykeleven skall kunna hantera sin egen dykutrustning och även gruppens utrustning i form av grupplinor/stång och packsäckar för dykning. Dykeleven lär sig även att navigera under vattnet och rutiner för hur taktisk i och uppgång (TIG/TUG) genomförs. Steg två för dykeleven består av tillämpad dykning där dykeleven genomför övningar i en attackdykargrupp. Utbildningen avslutas med ett slutprov där dykeleverna bevisar att de kan grunderna och är tillräckligt fältmässiga för attackdykartjänsten.  Efter godkänt slutprov ingår attackdykaren i plutonen och fortsätter sin utbildning som attackdykare.

Framtid

Idag är attackdykarplutonen del av Amfibiebataljonens insatsförband. Personalen på enheten har erfarenhet från internationell tjänst och de flesta har varit anställda vid Kustjägarkompaniet ett flertal år. Attackdykarna arbetar modulärt och skräddarsyr gruppen vid uppgiftslösandet med hänsynstagande till uppgiftens karaktär och komplexitet. Styrketalet 2-4-6-8-12 beroende på hur stort ”foot-print” man vill lämna efter sig.

Mottagande av ny dykapparat var efterlängtat och god kompetens finns för att nyttja den och driva utveckling av de nya möjligheterna som apparaten ger. Prover med DykGruppBåt (DGB) och eventuellt införande av den kommer att fortskrida. På plutonen finns personal och kompetens för att driva utveckling och nyttja DGBn. Motsvarighet internationellt till DGBn finns knappt, Amfibiebataljonen kommer att ha ett unikt koncept för insättning av personal som inte står att finna internationellt. 

Ny utrustningen för lösande av spaningsuppgifterna uppdateras inom försvarsmakten relativt frekvent. Men fortfarande går teknikutvecklingen mycket snabbare än försvarsmaktens materielanskaffning. Utveckling finns i hela spaningssystemet, batterikapacitet med bränsleceller, snabbare datorer för bruk i fält, mindre och snabbare digitala kommunikationssystem för överföring av data, fjärrstyrda kameror, utveckling i dokumentation och kommunikationsområdet är oändligt.

Men utrustningen är inte allt. Grunden är en soldat. En soldat som inte tar några genvägar utan gör allt rätt för att inte bli röjd eller missa någon detalj. En individ som kan arbeta självständigt, har bra initiativförmåga och gott omdöme. En soldat som kan verka under extrema fältförhållanden i mycket långa perioder med ett minimum av personlig bekvämlighet. Detta till förmån för uppdragsspecifik utrustning som kameror, radio, batterier, vapen och ammunition. Tjänsten är mycket krävande och passar inte för alla.

Striden är inte huvudtjänsten men övas i regel mer än bland vanliga stridande förband. Detta eftersom en grupp attackdykare i strid sannolikt kommer att vara avskurna och långt ifrån egna enheter. Attackdykarna ligger rätt i tiden och i fas med övriga avancerade förband. En enhet med drivna människor, entreprenörer i så väl daglig tjänst som i krigets konst och alltid redo att förfina och förbättra egen förmåga. 

 C. Attackdykarna